Vi har alla en ständigt närvarande dialog inom oss. Vi tänker på saker, överväger, reflekterar och pratar med oss själva inne i huvudet. Hur den inre dialogen låter skiljer sig mellan olika individer. Kanske har du en tillåtande och stödjande inställning till dig själv, eller så tillhör du den strängare sorten.
Att vara självkritisk behöver inte vara dåligt. För att utvecklas måste vi kunna ge oss själva återkoppling. Problem uppstår när man inte längre kritiserar en handling utan kritiserar sig själv. Ingen gillar att bli utskälld, ändå är det vad många ägnar sig åt genom överdriven självkritik.
– Att tänka ”så dum jag är”, ”varför lär jag mig aldrig, ”jag kommer aldrig att klara det” är vanligt. Det handlar ytterst om rädslan för att göra fel. Problemet är att vår hjärna inte kan skilja på om det är någon annan som sagt något eller vi själva. Reaktionen blir densamma inombords, vi blir stressade och oroliga, säger Anna Pardo. Hon är psykolog och psykoterapeut och i sitt arbete handleder hon bland annat personalgrupper och chefer ute på arbetsplatser, samt psykologstudenter vid Lunds Universitet.
Anna Pardo menar att kritisera sig själv är något man långsamt vänjer sig vid över tid, och till slut kan man tro att det är det normala. Så hur vet man om man är överdrivet självkritisk?
– Först behöver du kunskap, lyssna på den där rösten inombords. Vad säger den egentligen? Om du mår sämre på grund av det du säger till dig själv är det dags att stanna upp och bryta mönstret.
Nedbrytande för hälsan
En sund självkritik handlar om att gå tillbaka och analysera en handling, ett beslut eller en aktivitet och ge dig själv feedback på själva agerandet, inte dig som person. Det behövs för att kunna agera annorlunda nästa gång och lära sig något.
– Osund självkritik är att skälla på sig själv som person, att racka ner på sig själv för både små och stora saker. Man gör det i tron att det ska leda till en bättre prestation nästa gång, vilket det inte gör. Det leder istället till ökad stress och oro.
Anna Pardo önskar att fler visste att överdriven självkritik är nedbrytande för den känslomässiga hälsan.
– Många tänker inte på de fysiska reaktioner som känslor ger upphov till. När vi gör oss själva rädda, ledsna och skamsna sker det kemiska reaktioner i kroppen – som vid alla känsloupplevelser. Har man redan en hög belastning på jobbet blir man ännu tröttare, och även fysiskt utmattad. Den känslomässiga och fysiska bördan växer, säger Anna Pardo och fortsätter:
– Om vi visar oss större medkänsla avlastar vi oss själva från den obefogade bördan av skam och oro som uppstår genom överdriven självkritik. Precis som vi behandlar andra med förståelse, omtanke och hänsyn, ska vi behandla oss själva. Det aktiverar en annan del av nervsystemet vilket skapar ro och trygghet.
Många är omedvetna
Det kan vara svårt att sluta nedvärdera sig själv. Men det går. Att det är svårt beror både på vanans makt men också för att vi ofta är omedvetna om vår inre dialog. Anna Pardo menar också att människor i regel är ovana vid att dela upp och sortera sina känslor. Att något känns ”jobbigt” eller ”dåligt” tycker de flesta räcker som en beskrivning på ett känslotillstånd.
– Blir vi medvetna om det vi tänker och känner är det lättare att värna om sig själv. Därför kan det vara bra att analysera vad du menar när du säger att något känns ”dåligt”. Kolla vad det är för specifika känslor som döljer sig där bakom. Vet du vad känslan heter är det mycket enklare att handskas med den. ”Aha, jag är egentligen orolig för att inte ro det här projektet i land. Det är för mycket ansvar. Så just nu behöver jag trygghet.”
Sist vill Anna Pardo skicka med betydelsen av att ta hand om sig själv ur ett holistiskt perspektiv.
– Genom att ta hand om sin kropp och sina känslor, ja sin organism som jag ser det, så minskar sårbarheten. Det innebär att ha tid för återhämtning, sova, äta, vara ute i solen och röra på sig. Det innebär även att sluta skälla ut sig själv. Då ser vi till att det kemiska tillståndet är så optimalt som möjligt och vi blir mindre sårbara för stress.
Hur har du det just nu?
Fem minuter självreflektion hjälper dig att ta bättre hand om dig själv:
Hur känns det i kroppen?
Hur känns det i själen?
Vad tänker jag om mig själv?
Är jag schyst mot mig själv just nu?
Hade jag sagt så till någon annan som jag just nu säger till mig själv?
Om det här fortsätter, vad kommer det att leda till?
Vad behöver jag just nu för att det ska bli bättre?